Dag 21

Jo, jag är faktiskt medveten om att jag har varit förbannat slarvig och inte skrivit på en vecka. Men det har inte funnits så mycket att skriva.
Jag har inte tränat så särdeles mycket denna veckan som varit men jag har gått mina promenader och jag har varit en massa i stallet.

Idag var är det torsdag och alltså vägning på morgonen, idag var det etg glatt besked med 89.4 på vågen. Vilket innebär 3.4 kg ner sedan förra veckan då jag dessutom hade gått upp, så det känns jätte bra.

I söndags så åkte jag ut i stallet och var mest nyfiken på att se Bravo killen hoppa, det slutade med att jag fick ta ett par språng iförd Batman-brallor (fladdrande svarta mjukisar).
Jag var hypernervös inför hoppningen då jag överhuvudtaget inte har tittat åt ett hinder sedan katastrof-träningen på Ulfsborg för ungefär ett år sedan. Men vi hoppade några små skutt och det känndes ändå väldigt väldigt bra att vara tillbaka.

Igår så skulle jag och Bravo skritta ut en liten runda på 30 min ungefär, det slutade med att det tog 1h 30min innan vi var klara då han inte skulle gå dit jag sa. Men till slut fick jag min vilja igenom.

I måndagskväll så ringde dem som var lånat Flippan och talade om att dem har upptäckt att hon har dammallergi. Vilket innebär att hon får klåda och stora kala fläckar lite överallt på kroppen. Jag tog det jobbiga beslutet att nu ska dem få köpa henne så det är väldigt mycket styr med att försöka få ordning på papper och liknande. Jobbigt är det men det känns som om det är lika bra då jag inte riktigt vet varför jag ska ta hem henne.

För övrigt så har jag börjat skriva med en kollega till Lotta som har stallet. Han verkar guda-snäll men jag är inte riktigt säker på att han är min stil eller typ. Men han ska iaf få ta med mig och bjuda mig på födelsedagsfika imorgon. Sen får vi väl se.

Over and out

Dag 14, deprimerande

Japp, vågen stod på 92.8.
Alltså 0.3kg upp sedan förra veckan, och endå har jag legat i och tränat. Förvisso kan det vara som mamma sa att jag har gått upp i muskler men ner i fett.
Men fortfarande deprimerande.
Så fort träningsvärken i låren lättar lite så får det bli en riktigt rejäl långpromenad.

Over and out!

Slarv..

Ja, det var rent slarv att jag inte skrev något igår. Kännde inte riktigt för det.
Jag gick iac 45 min med hundarna på morgonen trots att dem tjurade och inte skulle gå, dock mestadels Princess.
Jag pysslade lite här hemma, tog hand om disken, va ute i förrådet och försökte leta fram ett par täcken jag hade sparat för att se om Bravo ville ha dem.
Pös ut till stallet strax innan 15. Jag va riktigt duktig och passade på att mocka alla Lottas 5 boxar. Pedantsopade såklart även stallgången.
Bravo skulle såklart testa mig och vägrade lämna stallplanen, vid stod nog och trillskades på stallplanen i 15 min innan Lotta kom och gav mig en putte-på-pinne ;).
Väl på ridbanan känndes han jätte fin, han gick jätte fint. Busade såklart i galoppen så jag höll på att få göra ett litet fint magplask men jag klarade mig tack och lov.
Så igår när jag kom hem och käkade vid 19.30 så var jag ganska så trött.

Imorse så provade jag att göra en mango-smoothie, alltså samma som vanligt fast med mango istället för hallon. Det blev riktigt friskt och gott.
Jag har tagit en liten "paus-dag" idag då jag har kännt mig lite hostig och snorig och regnet har vräkt ner så blev det faktiskt bara en liten kort promenad idag på knappt 20 min.
Men ikväll hade jag lite mer energi och tänkte att jag skulle  väga upp lite för den missade promenaden och körde 40 min pass. Jag e jue ganska så korkad så jag körde sammanlagt 60 squats. Att tillägga är att jag bara har gjort ett fåtal squats innan.
Efteråt kunde jag knappt gå ner för trappan. Jag kommer få betala för detta imorgon ;)

I övrigt så händer det inte så värst mkt just nu, allting får vila lite till fördel för stallet. Det är otroligt skönt att komma igång med ridningen igen.

Over and out!

Då var helgen slut

Ja då var det söndag. Det har varit lugnt idag, började dagen med 45 minuters promenad runt fanerdun i regnet och blåsten, trots att det inte är så roligt just när man är ute så är man otroligt nöjd efteråt.
Väl hemma så fick det bli en skinkmacka till frukost och ett glas oboy. Ja, det är faktiskt helg.
Jag har faktiskt tittat lite på OS idag och prickade in att titta när Marcus Hellner tog hem ett OS-silver. Grattis till honom och till oss i Sverige som har en så duktig representant.
Eftersom min älskade stavmixer bestämde sig för att kasta in handduken blev jag så illa tvungen att införskaffa en ny variant, så jag kan fortsätta göra mina frukost smoothies. Åkte ner till Rusta och köpte deras mini-blender för 149:-, alldeles lagom storlek och pris för mig.
Eftersom mamma jobbade dag så blev det tidig lunch här hemma, alltså pyttipanna. Vi tog ett lite "matigare" kvällsfika, som jag stod för, amerikanska bananpannkakor med glass och lönnsirap. Riktigt gott såhär en söndagskväll.
Och ja, som jag har sagt tidigare så ändrar jag inte om kosten en massa i och med min "träning" utan jag väljer snarare att äta mindre och röra mig mer.
Men nu har jag avslutat kvällen med att köra mitt 30min styrkepass. Funderar på att öka på situpsen, rygglyften och lägga till bland annat squats till nästa vecka. Vad tror ni om det? Eller är det för tidigt att öka på redan efter första veckan?

En av mina nära vänner har förlorat en väldigt nära familjemedlem och vän, vilket såklart alltid får en att börja fundera. Personen som har avlidit var lika gammal som mig.
Man inser hur orättvist livet är.
Som ni vet så brann det i min mormors lägenhet i veckan, men hon klarade sig helt oskadd (änglavakt). På något vis hade jag kunnat tänka att det hade varit min mormor som hade fått vandra vidare istället för denna unga människan. Mormor har endå levt ett 87 år långt liv och varit lycklig. Denna stackars unga människa hade hela livet framför sig.
Jag förstår om ni tycker att det låter underligt, och det är absolut inte på något sätt så att jag önskar livet ur min älskade mormor, jag menar bara att det hade varit rättvisare så.
Sådana här saker får en även att fundera på sitt eget liv. Allt kan slitas bort på några sekunder och det kan vara över. Det kan hända inatt likaväl som om 80 år, det är ingen som vet och inget som heller går att förutspå.  Livet är för kort för att gå och grubbla och vara missnöjd. Det är bättre att försöka göra något åt saken isåfall. Jag vet själv hur lätt det är att vara missnöjd över saker och ångra saker man har gjort. Men om man visste att man bara hade 1 vecka kvar, skulle man verkligen gå och irritera sig över saker och vara missnöjd? Eller ta tag i allt och vara lycklig?

Jag vill i alla fall tala om för min älskade vän att jag finns här för dig och jag känner med dig!

Over and out

Fredag+Lördag

Jo, jag vet faktiskt att jag inte skrev något igår men har varit väldigt trött.
Började jobba klockan 8, blev cykel till jobbet och sen vid 16.30 cyklade jag ner till modehuset för att träffa en gammal vän och fika med honom. Det var såklart lika trevligt som vanligt.
Det blev tyvärr ingen promenad igår eftersom regnet vräkte ner när jag väl gick på lunchrast. Men jag cyklade till jobbet och sen till modehuset för att sedan cykla hem. Så jag tyckte väl att det var ganska okej endå.
Det blev en lugn och skön kväll hemma sen.

Idag så tog jag lite sovmorgon. Käkade sen en äggmacka och drack ett glas oboy till frukost (fullt tillåtet på helger).
Gick sedan en långpromenad på 50 min med vovvarna vid 13, käkade lite risgrynsgrötmed kiwi till lunch och åkte till stallet. Och satan vad jag har pysslat i stallet. Har gjort mycket nytta och även tagit en tur på "lille" Bravo. Fantastiskt rolig häst att rida, men idag va han väldigt spännd och tittig. Brallade lite och hittade på lite allmänna bus, men det är roligt när de händer saker. När han väl gjorde vad jag bad honom om så gick han jätte fint.

Förövrigt så bjöd Johan upp mig på öl ikväll. Men jag vet inte, konstigt nog är jag inte ett dugg sugen. Brukar absolut inte ha ngt emot att spendera tid ihop med Johan. Vi vet vart vi har varandra och så, vi har alltid fantastiskt trevligt och roligt men jag är inte ett dugg sugen. Förstår egentligen inte varför, jag har jue skitit helt i dedär med Emanuel och allt så. Vilket borde göra att det inte stör mig ett skit att träffa Johan.
Normalt sett brukar jag aldrig vara så särskilt seg på att träffa killar men just nu så händer det absolut ingenting på den fronten. Iofs så har jag heller inte försökt träffa ngn heller.

Älskade lilla Påni fyllde år igår så grattis till henne.
Troligen blir det krök med henne nästa helg, ska bli roligt!

Nu blir det snart sova så jag orkar gå och sen köra lite styrka också imorgon.

Over and out!

Dag 7 + dagen som gått

Jodå, vägde mig imorse precis som bestämt. 92.5 stod vågen på. Alltså 0.8kg ner den första veckan. Jag är väl ganska nöjd, även att jag gärna hade gått ner ännu mer så är det rimligt.

Imorse så kom mamma in och väckte mig strax innan halv 7 och sa att jag fick ta hundarna eftersom dem var tvungna att åka och möta upp och släppa in saneringsfirman i mormors lägenhet.
Det blev en lite stressig morgon men jag hann med allting och hann öven ta cykeln till jobbet.
Eftersom jag skulle till stallet efter jobbet så var jag tvungen att klämma in min promenad på lunchrasten. 30 min är endå bättre än inget.
När jag hade slutat blev det cykeln hem. Åt lite middag och åkte sen till stallet.
Det var helt fantastiskt att klättra upp och få rida Bravo igen. Det är en stor häst så det är ett rejält träningspass.
Nu har jag även kört 30 min träningen här hemma så jag är ganska nöjd.
Har insett att dem dagar som jag både ska jobba och rida kommer jag att få vara nöjd med en 30min promenad på lunchen. Men som sagt, 30 min är bättre än inget!

Nu blir det sova så jag orkar upp och jobba imorgon.

Over and out

Dagen som gått...

Jodå, över lag har det varit en okej dag. Dock så är jag helt färdig nu.

Inatt så ringde mormor från akuten, inte så roligt. Hon hade glömt spisen på och gått och lagt sig så det började brinna. Som tur var så upptäckte hennes grannar detta och lyckades väcka henne. Hon hade inga allvarliga skador men en del rök i lungorna.
Min stackars far har suttit i telefon hela dagen och försökt styra upp allting.
Resultatet är att lägenheten är under sanering, mormor är kvar på lasarettet tills imorgon och kommer sedan få åka till ett "korttidsboende" i väntan på en fast plats någon stans.

Utöver allt detta så har jag jobbat 8-17.30 idag vilket är en lång dag, särskilt när man inte har jobbat så mycket på ett tag.
Kännde att jag inte ville ta cykeln till jobbet imorse pga halkan och dimman, så jag bad mamma skjutsa mig till jobbet så jag iaf kunde gå hem.
Så med min fina omväg så tog promenaden hem ca 45 min.
Det blev ingen direkt mer träning idag eftersom jag är så trött. Men sen har jag jue sagt att jag ska träna minst 3 dagar i veckan och gå minst 40min varje dag så det känns okej.

Nu har jag och Sessan bäddat ner oss så vi kan ladda för att jobba även imorgon.
Troligen blir det även en stallkväll hos Lotta och disskutera framtiden ihop med hennes häst Bravo. Känns bra.

Over and out

Lång dag

Idag har det blivit en ganska så lång dag.
Jag fick i mig en smoothie på banan och hallon, lite annanas och tranbärssoppa och så ett litet kumminknäcke (tack sofie).
Jag cyklade iväg till jobbet strax efter 8, när jag väl hade jobbat några timmar blev jag tillfrågad om jag kunde gå kvar till 15.30. Och självklart ;).
Cyklade hem efter jobbet och fick nylagad mat. Idag fick jag fullkornspasta, skinksås och blomkål (tack familjen för att ni överlever min fullkornspasta).
Efter det så lät jag maten trilla ner en stund och sedan blev det promenad med Sessan och Joy.
Idag blev det en tur till pressbyrån för att köpa cigaretter. Turen tog en dryg timme i högt tempo.
Nu har jag dessutom tränat ikväll också och ikväll hade jag koll på klockan när jag tränade och det blev en halvtimme. Körde samma träning som igårkväll trots träningsvärk.
Så idag är jag fantastiskt nöjd och ligger och försöker varva ner för lite sömn.

Orkar tyvärr inte skriva något långt inlägg ikväll eftersom jag e trött.

Men kan uppdatera om att jag tror jag skiter i Emanuel från och med nu. Han har inte hört av sig sedan i Lördags. Så bollen ligger hos honom.

Over and out!
Kisses and hugs!

Tack Påni!

Jag vill inleda dagens inlägg med att tacka bästa och underbaraste Påni (jeennyandersson.blogspot.se) för den nya fantastiska designen av denna bloggen. Hon har gjort ett fantastiskt jobb och den representerar verkligen mig! Tack!

Idag blir det inget vidare långt inlägg, har inte hunnit få så mycket tankar och funderingar idag utan har gjort en massa nytta istället.
Började dagen med 40min rask promenad med alla hundarna. Sen blev det frukost! Idag blev det hallon och banan smoothie och ett glas med annanas och tranbärssoppa, det satt riktigt fint och är lätt att få i sig på morgonen. Sen blev det ut och hänga av mitt förbannade jävla bakhjul som hade bestämt sig för att bli platt. Men som tur är har min lillasyster världens bästa pojkvän så han kunde fixa det (igen). Så innan lunch var jag även tvungen att stiga på min fina gröna fara (cykeln) och tuta ner till AutoExperten efter en ny slang. Är förövrigt deras nya stammis ;). Sen hem och börja med lunchen eftersom jag hade lovat Simon att han skulle få lunch när han hämtade hjulet.
Efter lunch blev det lite lugnt och stilla i soffan fram tills det var middags dags. Käkade och gick sedan upp på mitt rum för att vara duktig och starta upp resterande av min träning också. Vi kör lite mjukstart på träningen som bestod av situps, rygglyft och lite diverse hantel övningar som jag har googlat.

Imorgon blir det jobb på Björkenäs 8.30-14 och det blir den gröna dit och hem. Känns skönt att börja komma igång och jag hoppas att det kommer ge resultat.
På torsdag är det dags för vägning igen.

Over and out.

Då var det söndag

Veckan har gått väldigt fort, på både gott och ont. Det har väl hänt en del saker under veckan men inget banbrytande och jag har fortfarande inte blivit miljonär.
Jag är medveten om att jag aldrig skrev något inlägg igår och det var för att jag inte hade något vettigt att skriva. Men nu tänkte jag iaf tala om att jag trots allt är ganska nöjd och glad.
Jag vet att det är väldigt mycket som jag tycker fattas i mitt liv men jag vet vad jag har och det gör mig rik på sätt och vis. Jag vet att jag har nämnt det innan men jag tycker inte att jag kan nämna det nog många gånger, jag har en familj och vänner som älskar mig och jag älskar dem.

Jag har en nära vän till mig (vet inte om hon vill bli nämnd vid namn i detta sammanhanget så jag låter bli), som fick veta ifrån sin sambo att han inte vill ha barn. Vi pratade en del runt det och jag sa precis vad jag tyckte, att han är lite yngre än henne och det är väl inte så konstigt eftersom han inte har fått leva något direkt ungdomsliv. Och dessutom så är det väldigt vanligt idag att man inte vill skaffa barn eller väntar tills senare i livet. Men detta fick mig att börja fundera över min egen situation i livet. Jag har alltid velat ha barn, och för 5 år sedan så trodde jag att jag skulle vara gravid eller kanske försöka bli gravid idag. Men saker förändras och även samhället.
Jag står fortfarande fast vid att jag vill ha barn, men inte idag, kanske om något/några år. När jag har ett fast förhållande, ett fast jobb och en fast bostad.
Men tänk om jag av misstag skulle bli gravid nu? Skulle man behålla det eller göra en abort? Beror allt på vem som är pappan och vad han är beredd på? Eller beror det på hur jag känner just för dagen?
Det är en svår fråga att ta ställning till när man inte är i den situationen.

Hur eller hur har det varit en lugn och behaglig helg. Jag har fortsatt att hålla fast vid att gå ut och promenera trots skitväder. Igår och idag så gick jag en promenad som i rask takt tog ungefär 50min. Hundarna hade väl lite olika uppfattning om vad som är kul men dem gick iaf.
Nu ska jag slänga igång en film att slumra till.

Ha detså gott alla där ute!

Snö

Sofie väckte mig och gav mig kaffe! Sådan start på dagen skulle jag kunna vänja mig vid!
Efter att ha piggnat till med en kopp kaffe och en cigarett var det bara att skrapa rutorna på bilen (underkylt regn) och sen bar det iväg mot Oskarshamns sjukhus. Sofie va jätte duktig under besöket men när hon började vakna så va hon ganska rolig att prata med haha.
Efteråt så belönade vi oss med liite Donk mat!

Jag skjutsade hem Sofie och stannade en  liten stund och pratade innan jag körde hem. Och vilken hemresa sen! Fy ända in i helvete vilken mardröm det blev! Jag hamnade bakom en lastbil och tyckte det verkade bra! Men det började fullkomligen ösa ner snö, vilket resulterade i mängder med snörök och max 5 meters sikt. Strax efter Ålem började jag använda torkarna (som har varit halvtaskiga ett tag). Men usch, i höjd med Läckeby började torkaren på förarsidan klägga igen med is och torkade i princip inte överhuvudtaget. När jag skulle svänga av E22an så såg jag knappt överhuvudtaget ut genom rutan så det var bara att krypköra den sista biten hem! Fy fan!

När jag hade varit hemma en stund så klädde jag på mig och hundarna och gick ut en runda i ruskvädret, idag blev det dock inte runt fanerdun utan runt Östran och det tog ca 35 min på oplogade cykelvägar och genom modd.

Jag har funderat mycket på hela grejen med Emanuel, är det verkligen så att jag vill ha honom? Alltså just HONOM eller är det mer att jag vill ha NÅGON? Kanske är jag mer kär i kärleken än vad jag är i en person?
Det handlar inte om sex eller så för det kan jag få endå, men det faktum att man har någon som man bryr sig om och som bryr sig om mig, som alltid finns där vad som än händer.
Eller är det så att man har fått lära sig att det ska vara så? Att man ska vilja ha en pojkvän? En sambo? En man?
Allt det övriga är i regel inga problem när man är tjej, man kan få båda pussar, kramar och sex. Och någon att prata med har man väl alla sina nära och kära till?
Trots det så känns det som om något fattas en. Frågan är bara om det är kärleken eller är det något annat som inte går att sätta fingret på?

De där va dagens fundering...
Här blir det en tidig kväll.
Sov gott alla där ute!

Dagen som gått..

Det blir inget långt inlägg med en massa funderingar ikväll utan mest uppdatering av vad som har hänt idag.
Det har varit en hyffsat bra dag faktiskt! Jag har fått mycket gjort. Började dagen med att skjutsa mamma till jobbet och sen släpa ut alla 3 gangsterhundarna runt fanerdun i massor av snö. Man blev väldigt trött av pulsandet men jag vill tro att det är väldigt nyttig och bra träning.

Hemma igen så käkade jag lite frukost framför tvn innan jag körde igång dagens sysslor. Det blev storstädning av sovrummet och snabbstädning av resten av lägenheten.
När städningen var klar så blev det en lunchpromenad med hundarna, lunch för mig, vilket enkelt och snabbt blev nudlar.
Efter att ha ätit så tutade jag ner till AutoExprten för att hämta 2 slangar till mina bakhjul.
Väl hemma igen så körde jag igång ugnen och fritösen å skuttade in i duschen. En snabb dusch senare skjutsade jag igång maten, hemmagjord gyrostallrik. Det blev lite stressigt och jag hann inte äta eftersom jag skulle vara på liljas vid 16. Tack vare underbara Simon (lillasysters kille) så har jag nu även täta bakhjul.
Direkt från Liljas och hem till underbara Sofie och hennes sambo Mange för lite myskväll å så ska jag skjutsa finaste Sofie till sjukhuset imorgon.

Så nu ligger jag i gästsängen hos Sofie och Mange.
Over and out!

Dag 1

Första dagen i kampen mot övervikt...
Som jag nämnde igår så kommer jag inte äta efter ngn diet utan det blir vad som serveras och jag ska försöka äta mindre och röra mig mer.

Började med att pulsa i snön runt fanerdun imorse, idag tog det 45 min. Det blev även en längre lunchrunda än vad det vanligtvis blir.

Nu har jag tagit tjuren vid hornen och gjort något jag tycker är väldigt jobbigt, jag har vägt, mätt och fotat mig och kommer att göra det hela offentligt, helt utan "förfinande".

Överarm: 32 cm
Lår: 83cm
Midja: 122cm
Vikt: 93.3kg

Lugn dag!

Ja, precis som jag skrev så har det varit en över lag ganska så lugn dag.
Började dagen med att hämta mamma på jobbet klockan 7, sen hem och slumra lite.
Vid 9 hugget började det bli dags att piggna till och ta ut hundarna. Klädde på både mig och hundarna rejält och stoppade ner Sessans älskade pipgris i fickan å så bar det iväg.
Jag traskade bort mot fanerdun med två hundar som var förvånansvärt pigga trots snö och snålblåst. Väl framme på fanerdun släppte jag Sessan och hon fick grisen. Promenaden tog 40 min och var i väldigt rask takt. Skönt för både mig och hundarna!
Dock lyckades jag halka på en isfläck och känner nu att jag nog har sträckt mig lite i ljumsken.

Har gjort ärende och köpt briketter på bränslehuset och det blev en liten tur in på Citygross, där blev det tyvärr att en godispåse fick åka med hem.

Middagen idag fick bestå av en rejäl bakpotatis och en röra med räkor och crabsticks!

Mamma och jag tog kvällspromenaden så jag har faktiskt gått på två promenader och Sessan fick springa lös även då.

För övrigt är jag fri från smärta efter spiralbytet nu och blödandet har i princip slutat så det känns ganska så bra.

Nu tänkte jag försöka komma igång med att försöka gå ner lite i vikt. Vägde mig förra veckan och höll på att trilla baklänges.
Imorgon kommer jag att väga mig och lägga upp en "före-bild", det kommer att komma upp här på bloggen. Det är ett väldigt stort steg för mig att erkänna hur illa det faktiskt är och jag hoppas på att få stöd av dig/er som läser.
Jag kommer inte gå efter någon speciell diet eller metod utan helt enkelt bara försöka röra mig mer och äta mindre.

Eftersom Sessan är en hund som är drabbad av väldigt mycket allergier så funderar jag väldigt mycket kring hundars foder och vad dem innehåller.
Sessan tål inte:
*Gris
*Ris
*Spannmål
*Ärtor
*Majs
*Socker
Om du frågar mig så kan inte jag förstå varför så många fabrikat av hundmat innehåller alla dessa beståndsdelar. Äter "vildhundar" majs? Äter dem mjöl? Ärtor?
Jag förstår inte varför man nödvändigtvis måste tillsätta allt detta.
Nu finns det jue som tur väl är foder på marknaden som matchar dessa behoven någorlunda. Men jag har hittills bara hittat 3 olika varianter på torrfoder, 2 av dessa är för övrigt väldigt svåra att få tag på. Övriga produkter är blötmat. Och vem vill/kan ge en 20kg hund blötmat varje dag?
Alla tuggben som finns att köpa i mataffärer saknar oftast helt innehållsförteckning och går därför bort.
Sen undrar man över renheten i alla olika foder. När lillebrors hund Joy (det lilla äcklet) är här och hälsar på så får han oftast sitt vanliga massproducerade och inte så dyra foder. Men dem gånger han får välja så  väljer han utan minsta tvekan Sessans mat.
Nog om hundmat!

Just nu ligger jag lite lågt när det gäller karlar. För det första så är jue spiralen nybytt så det blir jue inget nuppande endå, och sen så vet jag jue inte riktigt hur jag känner för Emanuel och hur har känner för mig.
Dock är det väl inte omöjligt att jag kilar upp till Johan någon dag, jag menar, det är väl inget fel med det? Jag har inga förpliktelser gentemot någon...?
Visst att Emanuel har sagt att han tycker om mig och jag har sagt att jag även tycker om honom. Men det binder väl mig inte till något?
Jag har frågat Emanuel när han kan ses nästa gång och jag fick bara svaret att han inte visste just nu. Jag vet inte hur jag ska tolka det. Jag vet att han har mycket i skolan just nu men endå.
Jag får bara kännslan av att det är något han inte säger...

"Satsa på dig själv, runka i motvind"

Jovisst, det blir ett idag också!

Jodå, om än senare än tidigare dagar så kommer det ett inlägg även idag!

Dagen har varit ganska så lugn, jag och min kära mamma har mest såsat. Dock hade jag en tid hos barnmorskan för att byta ut min spiral som jag hade haft i 5 år innan jul (borde ha bytt redan då).
Åkte till apoteket och skulle hämta ut den nya spiralen innan besöket och expediten tittar lite på den 50cm långa kartongen och frågar om jag har haft den innan. Jag svarar vänligt att jovisst har jag det! Hon skrattar lite och säger att ja, då vet du att det inte är så illa som det ser ut. Hahaha, nä bara mö värre tänker jag men säger inget. Jag löser ut spiralen med den nya ungdomssubventionen (gäller numera till 25) och piper iväg till familjecentrum i norrliden. Mamma fick åka med som stöd och backup ifall jag inte skulle klara att köra hem.

Denna gången fick jag piller för att underlätta insättningen av spiralen, känndes ganska bra eftersom det i princip var omöjligt senast.
Jag kommer ihåg den enorma smärtan sedan sist och var hypernervös, så nervös att jag mådde illa. Men där hamnade jag iaf, med benen i vädret i en gynstol, uppskattar inte kännslan av att ligga där.
Denna gången gick det otroligt mycket lättare och var inte fullt så smärtsamt att sätta in den nya (med det inte sagt att det inte gjorde ont, för det gjorde det).
Men nu är den på plats och det känns som om livmodern har slutat krampa åtminstone.
Nu klarar jag mig på denna fram till 2019 om inget annat!

Nog om spiraler.
Har en liten känsla av attjag borde prata med Emanuel och reda ut tankar och kännslor men det är så svårt! Dels för att det är svårt för honom att hitta tid att sitta å prata under veckorna och dels för att jag inte vet vad jag ska säga. Jaja, vi får väl se hur det blir. Jag hoppas  väl på att bitarna ska falla på plats av sig själva.

En tanke som slog mig idag när jag duschade va att man i regel tycker det är underbart skönt att duscha, men att gå ut och bli blöt av regn är inget som någon uppskattar... Jag skulle vilja förstå den logiken, båda delarna är vatten som kommer ovanifrån. Att det kan bli lite kyligt är ett faktum jag absolut förstår, men under sommaren exempelvis. Ett underbart väldoftande sommarregn, varför vill man inte vara ute i det?
Som liten älskade jag att vara ute i regnet, helst utan regnkläder. Men det har försvunnit med åldern. Vad beror det på tro? Att samhället säger att det ska vara så? Uppfostras man till att inte uppskatta annat väder än vindstilla och solsken?

Tänkte dela med mig av två filmtips, detta är filmer som jag normalt sett kanske inte tycker är så värst upphetsande, men båda är verklighetsbaserade, antaratt det gör att man fastnar lite extra för dem.

Den ena är "The machinegun preacher" - den handlar om en ex-kriminell man i USA bygger ett barnhem i det inbördeskrigs drabbade Sudan, hur har gör striden till sin egen och tar sig an alla dessa föräldralösa barn och ger dem ett hem och en familj.

Den andra filmen, "Lone survivor" handlar om en specialstyrka i USAs försvar som gör en misslyckad operation i Afghanistan. Eldstrider utbryter, männen dör och en man är då såklart ensam överlevande. Jag fick även se intervjun som gjordes efter att filmen släpptes, där "överlevaren" berättar att dem i filmen har bantat ner alla skador och allt som hände rejält för att överhuvudtaget kunna visa det.

Två filmer som är mycket bra och jag hoppas att fler vill se dem.

Over and out från mig och Sessan! Natti på er!

Middagstips!

Korvröra med tagliatelle
Jag har valt att göra en hyffsat nyttig variant med sådant som jag tycker om men det är upp till var och en.

Räcker till ca 2 pers

6 nystan fullkorns tagliatelle

3 Bratwurst
1 förp Oatly Imat havregrädde
1 vitlöksklyfta
10 körsbärs tomater
En halv näve riven ost
Pepparmix

Koka pastan för sig.
Dela korven i lagom stora bitar och fräs i stekpanna. Tillsätt tomaterna och låt fräsa lite så tomaterna vattnar sig, tillsätt en pressad vitlöksklyfta. Låt fräsa litegrann och slå på havregrädden. Låt så och puttra tills pastan är färdig.
Häll av pastan, slå korvröran öven pastan ihop med lite riven ost.
Servera!

Enkelt, gott och inte jätte onyttigt!

Då ska vi se...

Igår så började jag berätta om vad som har hänt sedan senast, men det var jue bara vad som har hänt när det gäller killar.
Här följer lite av resterande händelser.

I september så fick jag min provanställning på telenor avslutad, strax innan det blev jag beviljad att få hyra ett hus i Rockneby. Men pga omständigheterna när jag blev uppsagd så fick jag tyvärr tacka nej.

Jag fick dock gå tillbaka med att vikariera inom barnomsorgen men det blir man inte fet på. Jag fick även jobb som personlig assistent.

Tjänsten som PA avslutade jag själv med omedelbar verkan pga att jag fick enorm ångest då jag inte fick möjligheterna att utföra mitt arbete bra och rätt.

Den senaste tiden så har jag börjat fundera över mitt liv. Jag har tyckt att 2013 var ett väldigt tufft och jobbigt år men efter mycket eftertanke har jag insett att det inte bara är 2013 som har varit jobbigt utan överlag dem senaste åren.
Ibland hugger det till när man ser alla andras lycka, och det är inte för att jag överhuvudtaget missunnar dem lyckan utan för att jag också vill ha den.

Jag hade en gång allt, jag bodde i en villa, med 3 katter, sambo och jag hade häst.
Efter att jag avslutade det så har det mesta gått utför och jag har just nu inte särskilt mycket alls. Dock så har jag det viktigaste, en familj och vänner som älskar mig. Och såklart lilla älskade Sessan också!

Kom gärna med förslag på vad jag ska skriva om, vad just du vill veta om mitt liv eller min åsikt om någonting.

Denna bloggen kommer att utvecklas en del och handla om mina tankar och åsikter, men jah kommer såklart att fortsätta berätta om mig och mitt liv, händelser och liknande.

Man kanske borde börja med detta igen...

Ja precis så, man kanske borde börja skriva igen. Det kanske hjälper en att hålla ordning på tankarna?

Jag vet att det var länge sedan jag skrev och det har varit ett medvetet val. Jag har inte vetat vad jag kan skriva, får skriva eller vill skriva.
Det senaste halvåret har det hänt ganska så mycket.

Strax efter att jag skrev det senaste inlägget om att ha träffat Christoffer så träffade jag en kille som hette Henrik. Vi gick ganska så långsamt fram, träffades några timmar i taget och pratade. Vi trivdes bra ihop, han hade 2 barn och va nyskild (31 år gammal). Vi tillbringade en långhelg på öland då vi bland annat tältade och ägnade tid åt varandra. Mina vänner tyckte om honom och vi hade det bra, vi gjorde mkt roligt ihop.

Efter ett tag så började dock mer och mer komma fram som han inte hade berättat, bland annat att han inte va skild än.
Jag började få svårt att lita på honom och tvivlade mer och mer vilket bara ledde till massor av bråk och disskussioner tills han helt plötsligt - i slutet av Oktober- hade träffat någon annan(!!!).

Ja de gjorde ont, och ja, jag har om möjligt ännu svårare att lita på folk efter det.

Efter det så tog det någon månad så träffade jag Johan, vi har fantastiskt trevligt ihop, men det finns inga kännslor (som om det har stoppat mig innan ;) ) Vi träffas på lika villkor, vi har trevligt, pratar, dricker öl, nuppar, sover och nuppar lite till och båda trivs ganska bra med de.

Strax innan nyår så hade jag skrivit med en kille från Karlskrona ett tag, jätte trevlig och ganska snygg! Vi bestämde att vi skulle träffas och så blev de! Jag åkte dit och träffade Emanuel, en jätte trevlig och mysig kille i samma ålder som mig. Vi pratade och gosade (läs, vi hade inte sex). Jag va tvungen att åka å jobba tidigt på morgonen men vi pratade en del efter och vi ville båda träffas igen.

Eftersom Emanuel pluggar på annan ort så blev det hela lite svårt att få ihop och han kunde inte bara åka hem huxflux men nu träffade jag honom igår tills idag.
På vägen hem kunde jag inte annat än bara reflektera över att något känndes konstigt, jag kan inte sätta fingret på vad men något är det.
Han har lovat att va rak och ärlig men det känns som om det är något han inte säger.

Jag vet inte vad jag ska tycka tänka och känna. Om jag borde prata med honom om det eller låta det vara och se vad som händer?

Livet blir inte lättare av att man lider av pms och extrem trötthet...