Snö

Sofie väckte mig och gav mig kaffe! Sådan start på dagen skulle jag kunna vänja mig vid!
Efter att ha piggnat till med en kopp kaffe och en cigarett var det bara att skrapa rutorna på bilen (underkylt regn) och sen bar det iväg mot Oskarshamns sjukhus. Sofie va jätte duktig under besöket men när hon började vakna så va hon ganska rolig att prata med haha.
Efteråt så belönade vi oss med liite Donk mat!

Jag skjutsade hem Sofie och stannade en  liten stund och pratade innan jag körde hem. Och vilken hemresa sen! Fy ända in i helvete vilken mardröm det blev! Jag hamnade bakom en lastbil och tyckte det verkade bra! Men det började fullkomligen ösa ner snö, vilket resulterade i mängder med snörök och max 5 meters sikt. Strax efter Ålem började jag använda torkarna (som har varit halvtaskiga ett tag). Men usch, i höjd med Läckeby började torkaren på förarsidan klägga igen med is och torkade i princip inte överhuvudtaget. När jag skulle svänga av E22an så såg jag knappt överhuvudtaget ut genom rutan så det var bara att krypköra den sista biten hem! Fy fan!

När jag hade varit hemma en stund så klädde jag på mig och hundarna och gick ut en runda i ruskvädret, idag blev det dock inte runt fanerdun utan runt Östran och det tog ca 35 min på oplogade cykelvägar och genom modd.

Jag har funderat mycket på hela grejen med Emanuel, är det verkligen så att jag vill ha honom? Alltså just HONOM eller är det mer att jag vill ha NÅGON? Kanske är jag mer kär i kärleken än vad jag är i en person?
Det handlar inte om sex eller så för det kan jag få endå, men det faktum att man har någon som man bryr sig om och som bryr sig om mig, som alltid finns där vad som än händer.
Eller är det så att man har fått lära sig att det ska vara så? Att man ska vilja ha en pojkvän? En sambo? En man?
Allt det övriga är i regel inga problem när man är tjej, man kan få båda pussar, kramar och sex. Och någon att prata med har man väl alla sina nära och kära till?
Trots det så känns det som om något fattas en. Frågan är bara om det är kärleken eller är det något annat som inte går att sätta fingret på?

De där va dagens fundering...
Här blir det en tidig kväll.
Sov gott alla där ute!

Dagen som gått..

Det blir inget långt inlägg med en massa funderingar ikväll utan mest uppdatering av vad som har hänt idag.
Det har varit en hyffsat bra dag faktiskt! Jag har fått mycket gjort. Började dagen med att skjutsa mamma till jobbet och sen släpa ut alla 3 gangsterhundarna runt fanerdun i massor av snö. Man blev väldigt trött av pulsandet men jag vill tro att det är väldigt nyttig och bra träning.

Hemma igen så käkade jag lite frukost framför tvn innan jag körde igång dagens sysslor. Det blev storstädning av sovrummet och snabbstädning av resten av lägenheten.
När städningen var klar så blev det en lunchpromenad med hundarna, lunch för mig, vilket enkelt och snabbt blev nudlar.
Efter att ha ätit så tutade jag ner till AutoExprten för att hämta 2 slangar till mina bakhjul.
Väl hemma igen så körde jag igång ugnen och fritösen å skuttade in i duschen. En snabb dusch senare skjutsade jag igång maten, hemmagjord gyrostallrik. Det blev lite stressigt och jag hann inte äta eftersom jag skulle vara på liljas vid 16. Tack vare underbara Simon (lillasysters kille) så har jag nu även täta bakhjul.
Direkt från Liljas och hem till underbara Sofie och hennes sambo Mange för lite myskväll å så ska jag skjutsa finaste Sofie till sjukhuset imorgon.

Så nu ligger jag i gästsängen hos Sofie och Mange.
Over and out!

Dag 1

Första dagen i kampen mot övervikt...
Som jag nämnde igår så kommer jag inte äta efter ngn diet utan det blir vad som serveras och jag ska försöka äta mindre och röra mig mer.

Började med att pulsa i snön runt fanerdun imorse, idag tog det 45 min. Det blev även en längre lunchrunda än vad det vanligtvis blir.

Nu har jag tagit tjuren vid hornen och gjort något jag tycker är väldigt jobbigt, jag har vägt, mätt och fotat mig och kommer att göra det hela offentligt, helt utan "förfinande".

Överarm: 32 cm
Lår: 83cm
Midja: 122cm
Vikt: 93.3kg

Lugn dag!

Ja, precis som jag skrev så har det varit en över lag ganska så lugn dag.
Började dagen med att hämta mamma på jobbet klockan 7, sen hem och slumra lite.
Vid 9 hugget började det bli dags att piggna till och ta ut hundarna. Klädde på både mig och hundarna rejält och stoppade ner Sessans älskade pipgris i fickan å så bar det iväg.
Jag traskade bort mot fanerdun med två hundar som var förvånansvärt pigga trots snö och snålblåst. Väl framme på fanerdun släppte jag Sessan och hon fick grisen. Promenaden tog 40 min och var i väldigt rask takt. Skönt för både mig och hundarna!
Dock lyckades jag halka på en isfläck och känner nu att jag nog har sträckt mig lite i ljumsken.

Har gjort ärende och köpt briketter på bränslehuset och det blev en liten tur in på Citygross, där blev det tyvärr att en godispåse fick åka med hem.

Middagen idag fick bestå av en rejäl bakpotatis och en röra med räkor och crabsticks!

Mamma och jag tog kvällspromenaden så jag har faktiskt gått på två promenader och Sessan fick springa lös även då.

För övrigt är jag fri från smärta efter spiralbytet nu och blödandet har i princip slutat så det känns ganska så bra.

Nu tänkte jag försöka komma igång med att försöka gå ner lite i vikt. Vägde mig förra veckan och höll på att trilla baklänges.
Imorgon kommer jag att väga mig och lägga upp en "före-bild", det kommer att komma upp här på bloggen. Det är ett väldigt stort steg för mig att erkänna hur illa det faktiskt är och jag hoppas på att få stöd av dig/er som läser.
Jag kommer inte gå efter någon speciell diet eller metod utan helt enkelt bara försöka röra mig mer och äta mindre.

Eftersom Sessan är en hund som är drabbad av väldigt mycket allergier så funderar jag väldigt mycket kring hundars foder och vad dem innehåller.
Sessan tål inte:
*Gris
*Ris
*Spannmål
*Ärtor
*Majs
*Socker
Om du frågar mig så kan inte jag förstå varför så många fabrikat av hundmat innehåller alla dessa beståndsdelar. Äter "vildhundar" majs? Äter dem mjöl? Ärtor?
Jag förstår inte varför man nödvändigtvis måste tillsätta allt detta.
Nu finns det jue som tur väl är foder på marknaden som matchar dessa behoven någorlunda. Men jag har hittills bara hittat 3 olika varianter på torrfoder, 2 av dessa är för övrigt väldigt svåra att få tag på. Övriga produkter är blötmat. Och vem vill/kan ge en 20kg hund blötmat varje dag?
Alla tuggben som finns att köpa i mataffärer saknar oftast helt innehållsförteckning och går därför bort.
Sen undrar man över renheten i alla olika foder. När lillebrors hund Joy (det lilla äcklet) är här och hälsar på så får han oftast sitt vanliga massproducerade och inte så dyra foder. Men dem gånger han får välja så  väljer han utan minsta tvekan Sessans mat.
Nog om hundmat!

Just nu ligger jag lite lågt när det gäller karlar. För det första så är jue spiralen nybytt så det blir jue inget nuppande endå, och sen så vet jag jue inte riktigt hur jag känner för Emanuel och hur har känner för mig.
Dock är det väl inte omöjligt att jag kilar upp till Johan någon dag, jag menar, det är väl inget fel med det? Jag har inga förpliktelser gentemot någon...?
Visst att Emanuel har sagt att han tycker om mig och jag har sagt att jag även tycker om honom. Men det binder väl mig inte till något?
Jag har frågat Emanuel när han kan ses nästa gång och jag fick bara svaret att han inte visste just nu. Jag vet inte hur jag ska tolka det. Jag vet att han har mycket i skolan just nu men endå.
Jag får bara kännslan av att det är något han inte säger...

"Satsa på dig själv, runka i motvind"

Jovisst, det blir ett idag också!

Jodå, om än senare än tidigare dagar så kommer det ett inlägg även idag!

Dagen har varit ganska så lugn, jag och min kära mamma har mest såsat. Dock hade jag en tid hos barnmorskan för att byta ut min spiral som jag hade haft i 5 år innan jul (borde ha bytt redan då).
Åkte till apoteket och skulle hämta ut den nya spiralen innan besöket och expediten tittar lite på den 50cm långa kartongen och frågar om jag har haft den innan. Jag svarar vänligt att jovisst har jag det! Hon skrattar lite och säger att ja, då vet du att det inte är så illa som det ser ut. Hahaha, nä bara mö värre tänker jag men säger inget. Jag löser ut spiralen med den nya ungdomssubventionen (gäller numera till 25) och piper iväg till familjecentrum i norrliden. Mamma fick åka med som stöd och backup ifall jag inte skulle klara att köra hem.

Denna gången fick jag piller för att underlätta insättningen av spiralen, känndes ganska bra eftersom det i princip var omöjligt senast.
Jag kommer ihåg den enorma smärtan sedan sist och var hypernervös, så nervös att jag mådde illa. Men där hamnade jag iaf, med benen i vädret i en gynstol, uppskattar inte kännslan av att ligga där.
Denna gången gick det otroligt mycket lättare och var inte fullt så smärtsamt att sätta in den nya (med det inte sagt att det inte gjorde ont, för det gjorde det).
Men nu är den på plats och det känns som om livmodern har slutat krampa åtminstone.
Nu klarar jag mig på denna fram till 2019 om inget annat!

Nog om spiraler.
Har en liten känsla av attjag borde prata med Emanuel och reda ut tankar och kännslor men det är så svårt! Dels för att det är svårt för honom att hitta tid att sitta å prata under veckorna och dels för att jag inte vet vad jag ska säga. Jaja, vi får väl se hur det blir. Jag hoppas  väl på att bitarna ska falla på plats av sig själva.

En tanke som slog mig idag när jag duschade va att man i regel tycker det är underbart skönt att duscha, men att gå ut och bli blöt av regn är inget som någon uppskattar... Jag skulle vilja förstå den logiken, båda delarna är vatten som kommer ovanifrån. Att det kan bli lite kyligt är ett faktum jag absolut förstår, men under sommaren exempelvis. Ett underbart väldoftande sommarregn, varför vill man inte vara ute i det?
Som liten älskade jag att vara ute i regnet, helst utan regnkläder. Men det har försvunnit med åldern. Vad beror det på tro? Att samhället säger att det ska vara så? Uppfostras man till att inte uppskatta annat väder än vindstilla och solsken?

Tänkte dela med mig av två filmtips, detta är filmer som jag normalt sett kanske inte tycker är så värst upphetsande, men båda är verklighetsbaserade, antaratt det gör att man fastnar lite extra för dem.

Den ena är "The machinegun preacher" - den handlar om en ex-kriminell man i USA bygger ett barnhem i det inbördeskrigs drabbade Sudan, hur har gör striden till sin egen och tar sig an alla dessa föräldralösa barn och ger dem ett hem och en familj.

Den andra filmen, "Lone survivor" handlar om en specialstyrka i USAs försvar som gör en misslyckad operation i Afghanistan. Eldstrider utbryter, männen dör och en man är då såklart ensam överlevande. Jag fick även se intervjun som gjordes efter att filmen släpptes, där "överlevaren" berättar att dem i filmen har bantat ner alla skador och allt som hände rejält för att överhuvudtaget kunna visa det.

Två filmer som är mycket bra och jag hoppas att fler vill se dem.

Over and out från mig och Sessan! Natti på er!

Middagstips!

Korvröra med tagliatelle
Jag har valt att göra en hyffsat nyttig variant med sådant som jag tycker om men det är upp till var och en.

Räcker till ca 2 pers

6 nystan fullkorns tagliatelle

3 Bratwurst
1 förp Oatly Imat havregrädde
1 vitlöksklyfta
10 körsbärs tomater
En halv näve riven ost
Pepparmix

Koka pastan för sig.
Dela korven i lagom stora bitar och fräs i stekpanna. Tillsätt tomaterna och låt fräsa lite så tomaterna vattnar sig, tillsätt en pressad vitlöksklyfta. Låt fräsa litegrann och slå på havregrädden. Låt så och puttra tills pastan är färdig.
Häll av pastan, slå korvröran öven pastan ihop med lite riven ost.
Servera!

Enkelt, gott och inte jätte onyttigt!

Då ska vi se...

Igår så började jag berätta om vad som har hänt sedan senast, men det var jue bara vad som har hänt när det gäller killar.
Här följer lite av resterande händelser.

I september så fick jag min provanställning på telenor avslutad, strax innan det blev jag beviljad att få hyra ett hus i Rockneby. Men pga omständigheterna när jag blev uppsagd så fick jag tyvärr tacka nej.

Jag fick dock gå tillbaka med att vikariera inom barnomsorgen men det blir man inte fet på. Jag fick även jobb som personlig assistent.

Tjänsten som PA avslutade jag själv med omedelbar verkan pga att jag fick enorm ångest då jag inte fick möjligheterna att utföra mitt arbete bra och rätt.

Den senaste tiden så har jag börjat fundera över mitt liv. Jag har tyckt att 2013 var ett väldigt tufft och jobbigt år men efter mycket eftertanke har jag insett att det inte bara är 2013 som har varit jobbigt utan överlag dem senaste åren.
Ibland hugger det till när man ser alla andras lycka, och det är inte för att jag överhuvudtaget missunnar dem lyckan utan för att jag också vill ha den.

Jag hade en gång allt, jag bodde i en villa, med 3 katter, sambo och jag hade häst.
Efter att jag avslutade det så har det mesta gått utför och jag har just nu inte särskilt mycket alls. Dock så har jag det viktigaste, en familj och vänner som älskar mig. Och såklart lilla älskade Sessan också!

Kom gärna med förslag på vad jag ska skriva om, vad just du vill veta om mitt liv eller min åsikt om någonting.

Denna bloggen kommer att utvecklas en del och handla om mina tankar och åsikter, men jah kommer såklart att fortsätta berätta om mig och mitt liv, händelser och liknande.

Man kanske borde börja med detta igen...

Ja precis så, man kanske borde börja skriva igen. Det kanske hjälper en att hålla ordning på tankarna?

Jag vet att det var länge sedan jag skrev och det har varit ett medvetet val. Jag har inte vetat vad jag kan skriva, får skriva eller vill skriva.
Det senaste halvåret har det hänt ganska så mycket.

Strax efter att jag skrev det senaste inlägget om att ha träffat Christoffer så träffade jag en kille som hette Henrik. Vi gick ganska så långsamt fram, träffades några timmar i taget och pratade. Vi trivdes bra ihop, han hade 2 barn och va nyskild (31 år gammal). Vi tillbringade en långhelg på öland då vi bland annat tältade och ägnade tid åt varandra. Mina vänner tyckte om honom och vi hade det bra, vi gjorde mkt roligt ihop.

Efter ett tag så började dock mer och mer komma fram som han inte hade berättat, bland annat att han inte va skild än.
Jag började få svårt att lita på honom och tvivlade mer och mer vilket bara ledde till massor av bråk och disskussioner tills han helt plötsligt - i slutet av Oktober- hade träffat någon annan(!!!).

Ja de gjorde ont, och ja, jag har om möjligt ännu svårare att lita på folk efter det.

Efter det så tog det någon månad så träffade jag Johan, vi har fantastiskt trevligt ihop, men det finns inga kännslor (som om det har stoppat mig innan ;) ) Vi träffas på lika villkor, vi har trevligt, pratar, dricker öl, nuppar, sover och nuppar lite till och båda trivs ganska bra med de.

Strax innan nyår så hade jag skrivit med en kille från Karlskrona ett tag, jätte trevlig och ganska snygg! Vi bestämde att vi skulle träffas och så blev de! Jag åkte dit och träffade Emanuel, en jätte trevlig och mysig kille i samma ålder som mig. Vi pratade och gosade (läs, vi hade inte sex). Jag va tvungen att åka å jobba tidigt på morgonen men vi pratade en del efter och vi ville båda träffas igen.

Eftersom Emanuel pluggar på annan ort så blev det hela lite svårt att få ihop och han kunde inte bara åka hem huxflux men nu träffade jag honom igår tills idag.
På vägen hem kunde jag inte annat än bara reflektera över att något känndes konstigt, jag kan inte sätta fingret på vad men något är det.
Han har lovat att va rak och ärlig men det känns som om det är något han inte säger.

Jag vet inte vad jag ska tycka tänka och känna. Om jag borde prata med honom om det eller låta det vara och se vad som händer?

Livet blir inte lättare av att man lider av pms och extrem trötthet...