Då var helgen slut

Ja då var det söndag. Det har varit lugnt idag, började dagen med 45 minuters promenad runt fanerdun i regnet och blåsten, trots att det inte är så roligt just när man är ute så är man otroligt nöjd efteråt.
Väl hemma så fick det bli en skinkmacka till frukost och ett glas oboy. Ja, det är faktiskt helg.
Jag har faktiskt tittat lite på OS idag och prickade in att titta när Marcus Hellner tog hem ett OS-silver. Grattis till honom och till oss i Sverige som har en så duktig representant.
Eftersom min älskade stavmixer bestämde sig för att kasta in handduken blev jag så illa tvungen att införskaffa en ny variant, så jag kan fortsätta göra mina frukost smoothies. Åkte ner till Rusta och köpte deras mini-blender för 149:-, alldeles lagom storlek och pris för mig.
Eftersom mamma jobbade dag så blev det tidig lunch här hemma, alltså pyttipanna. Vi tog ett lite "matigare" kvällsfika, som jag stod för, amerikanska bananpannkakor med glass och lönnsirap. Riktigt gott såhär en söndagskväll.
Och ja, som jag har sagt tidigare så ändrar jag inte om kosten en massa i och med min "träning" utan jag väljer snarare att äta mindre och röra mig mer.
Men nu har jag avslutat kvällen med att köra mitt 30min styrkepass. Funderar på att öka på situpsen, rygglyften och lägga till bland annat squats till nästa vecka. Vad tror ni om det? Eller är det för tidigt att öka på redan efter första veckan?

En av mina nära vänner har förlorat en väldigt nära familjemedlem och vän, vilket såklart alltid får en att börja fundera. Personen som har avlidit var lika gammal som mig.
Man inser hur orättvist livet är.
Som ni vet så brann det i min mormors lägenhet i veckan, men hon klarade sig helt oskadd (änglavakt). På något vis hade jag kunnat tänka att det hade varit min mormor som hade fått vandra vidare istället för denna unga människan. Mormor har endå levt ett 87 år långt liv och varit lycklig. Denna stackars unga människa hade hela livet framför sig.
Jag förstår om ni tycker att det låter underligt, och det är absolut inte på något sätt så att jag önskar livet ur min älskade mormor, jag menar bara att det hade varit rättvisare så.
Sådana här saker får en även att fundera på sitt eget liv. Allt kan slitas bort på några sekunder och det kan vara över. Det kan hända inatt likaväl som om 80 år, det är ingen som vet och inget som heller går att förutspå.  Livet är för kort för att gå och grubbla och vara missnöjd. Det är bättre att försöka göra något åt saken isåfall. Jag vet själv hur lätt det är att vara missnöjd över saker och ångra saker man har gjort. Men om man visste att man bara hade 1 vecka kvar, skulle man verkligen gå och irritera sig över saker och vara missnöjd? Eller ta tag i allt och vara lycklig?

Jag vill i alla fall tala om för min älskade vän att jag finns här för dig och jag känner med dig!

Over and out